Planen med Jeju var egentligen att vi bara skulle ligga på stranden och ta det lugnt, men när vi väl var på plats blev vi ganska snabbt överens om att vi ju också borde ta oss upp till toppen av Hallasan. Med sina 1947 meter är det Sydkoreas högsta berg.
Ingen av oss hade packat vandringskläder. AC har bott i Norge så länge att större delen av hennes garderob passar för utomhusaktiviteter. För min del såg det lite annorlunda ut. Det enda jag kunde bidra med var löparskor och träningsbyxor, men AC tyckte att det fick duga.
Vi beställde en taxi som hämtade oss vid hotellet i Hyeopjae Beach klockan 06.30, eftersom vi ville börja uppstigningen strax efter soluppgången. Planen var att ta Seongpanak trail upp och Gwaneumsa trail ner, så att vi fick se lite olika delar av berget. Turen är runt 18 kilometer lång och egentligen lite i längsta laget för oss, men vi hade sett att det fanns ett shelter längs vägen, Jindallaebat, där man kunde köpa proviant och vila en stund.
När taxin släppte av oss vid foten av berget hade det börjat regna. Jag köpte därför ett stort blått regnskydd i butiken vid ingången till Seongpanak trail. Det såg mest ut som en stor blå sopsäck, och jag kände mig som en slags mutant-smurf, men det skulle senare visa sig vara en riktigt bra investering.
Den första delen av vandringen gick ganska smidigt, och vi lyckades till och med gå om några koreanska vandrare. Ungefär halvvägs blev det däremot betydligt tuffare, med långa, branta partier med omväxlande klippor och trappor. Härifrån och hela vägen till toppen var det vår tur att bli omsprungna.
När vi kom fram till Jindallaebat blåste det rejält och regnet höll i sig. Våra skor var genomblöta, fötterna började göra ont och AC:s iPhone hade dött. Vi skyndade oss därför in för att köpa en skål nudelsoppa att värma oss med medan vi utvärderade situationen. Det lockade inte särskilt mycket att ge sig ut i regnet igen, men samtidigt var det ingen av oss som ville ge upp och vända om. Så efter att ha köpt så mycket choklad och energidryck vi kunde bära fortsatte vi mot toppen.
Den sista delen av turen var verkligen tung. Det fanns inga träd som skyddade mot vinden, och det blåste så kraftigt att jag var rädd för att både jag och mitt smurf-outfit skulle blåsa ner för berget. På något sätt lyckades vi ändå ta oss hela vägen upp. Där uppe var det så dimmigt att vi inte ens kunde se Baengnokdam, sjön i kratern precis vid toppen. Vid ett tillfälle tappade jag dessutom bort AC, men som tur var var mitt blå regnskydd lätt att få syn på.
Det som egentligen skulle ha varit dagens höjdpunkt var mest bara lite snopet, så efter några snabba bilder skyndade vi oss ner igen.
Vi var både genomblöta och utmattade när vi började nedstigningen, och det kändes som om berget aldrig tog slut. Större delen av vägen ner gick därför i tystnad, eftersom vi båda hade fullt upp med att bara sätta ena foten framför den andra. De vackra omgivningarna vi passerade förevigades snabbt på min iPhone, men utan att vi egentligen stannade upp och tog in dem. Det var lite synd, för särskilt den sista delen av vandringen var otroligt vacker, med dramatiska lavaformationer, raviner och små vattendrag.
Tillbaka på hotellet sov vi i tolv timmar i sträck och vaknade med trötta fötter och ömma muskler. Under själva turen var vi mest upptagna med att önska både berget och vädergudarna dit pepparn växer, så det var först när vi senare tittade igenom bilderna som det verkligen gick upp för oss hur vackert det faktiskt är där uppe, trots regn och blåst. Och så är det rätt häftigt att tänka på att man faktiskt har tagit sig upp för ett så högt berg för egen maskin. I dag är jag väldigt glad att vi gjorde det.
Skulle jag göra det igen, eller om du får för dig att göra samma sak, har jag samlat några tips och råd här nedanför, baserat på våra erfarenheter:
Min guide till att bestiga Hallasan – Sydkoreas högsta berg
If you’re planning to hike Hallasan, make sure you’ve got a solid pair of hiking boots. The trail isn’t extremely technical, but it’s long, and the rocky sections can be tough on your feet. A good hiking boot should have proper ankle support, a sturdy sole with good grip, and enough cushioning to keep you comfortable for several hours on the trail. Waterproofing also helps, since the weather on Hallasan can change fast and you might run into rain or wet patches. Oh, and also, I always recommend breaking in your boots before the trip, because nothing ruins a hike faster than blisters from brand new shoes.
