Efter att ha tillbringat förmiddagen på Ocean Park Beach hittade vi en liten, mysig familjeägd restaurang, Molini’s, där vi åt lunch. Menyn hängde handskriven i en ram på väggen och ägaren kom själv fram till bordet och gick igenom alla rätter med oss. Han talade med den lugna självklarhet man bara har när man verkligen står för det man serverar.

Vi var nyfikna på Gandinga guisada, men här stoppade ägaren oss vänligt men bestämt. Gandinga är en traditionell gryta gjord på inälvsmat, oftast lever och hjärta, skurna i små tärningar och långkokta i en smakrik sås med sofrito och potatis. Det är rustik mat med tydlig karaktär och rötter i en matkultur där man tar vara på hela djuret. Ägaren berättade att det var en av hans favoriträtter, men om vi inte tyckte om inälvsmat borde vi välja något annat. Steve är inte särskilt förtjust i lever, så vi uppskattade ärligheten och gick vidare i menyn.

Vi beställde i stället Sancocho, en mustig puertoricansk soppa med kött, grönsaker och majs som hade fått puttra länge. Smaken var djup och rund, och den mättade som en stor, varm kram.

Vi beställde också Arroz con Pollo med de karaktäristiska gula ris som man ser överallt på ön. Färgen kommer vanligtvis från annatto, även kallat achiote, små frön som får dra i olja och ger både den varma, gyllene färgen och en mild, lätt nötaktig smak. Riset var verkligen gott och bar också tydlig smak av sofrito, den aromatiska basen av lök, vitlök, paprika och örter som ligger till grund för så många puertoricanska rätter. På tallriken låg även stekta plantains och en generös skiva från en stor avocado.

Till fick vi en liten skål med bönor som nästan stal hela uppmärksamheten, i alla fall för min del. Smaken var intensiv och komplex, och återigen var det sofrito som gav djup. Det är fascinerande hur mycket karaktär en så enkel rätt kan få när den lagas ordentligt. Helt ärligt några av de bästa bönor jag har ätit.

Portionerna var stora och vi skulle vidare till flygplatsen, så vi hoppade över dessert. Strax därefter satt vi i en taxi på väg mot flygplatsen, med smaken av gula ris, sofrito och stekta plantains som sista minne. Det var ett värdigt och mycket välsmakande sätt att säga farväl till Puerto Rico.

Molini’s, 1859 Puerto Rico, 1857 C. Loíza, San Juan, 00911, Puerto Rico

Cafetería Mallorca är ett klassiskt kafé i Old San Juan. Stämningen är livlig men avslappnad. Här sitter lokalbor sida vid sida med de få turister som har lockats in av de läckra bröden och bakverken som frestar i fönstret. De bästa platserna är vid disken. Där kan man följa allt som händer, och personalen har oftast tid för en liten pratstund.

Cafetería Mallorca är känd för sina Mallorcas, en lätt söt vetebulle inspirerad av den spanska ensaïmadan, som är en klassisk bulle från Mallorca. Ensaïmadan kom till Puerto Rico med spanska immigranter under kolonialtiden. Med tiden anpassades receptet efter lokala smakpreferenser och utvecklades till den mjuka Mallorca bullen, som i dag även används som sandwichbröd med fyllning som jamón, ost och ägg. På Cafetería Mallorca finns en hel sektion på menyn med olika Mallorca sandwiches. Det finns många varianter att välja mellan, så jag frågade mannen bakom disken vilken som var mest populär. Han svarade utan att tveka att Mallorca con Jamón y Suizo, med skinka och schweizisk ost, är en av favoriterna, så det blev min beställning. Steve beställde en Mallorca con Jamón, queso y huevo, med skinka, ost och ägg. Vi var båda lite skeptiska till hur den söta bullen med florsocker skulle fungera tillsammans med skinka och ost, men det visade sig vara riktigt gott.

Sandwichen med ägg, den som Steve beställde, var väldigt god, men den schweiziska osten i min var bättre än osten i hans. Så om du tittar förbi Cafetería Mallorca skulle jag rekommendera att du beställer samma som Steve, men med schweizisk ost.

Det finns inga avancerade espressomaskiner på Cafetería Mallorca, så vi beställde varsin café con leche som serverades i små plastmuggar. Med lite socker smakade den riktigt bra. Förutom Mallorcas finns ett stort utbud av bakverk i montern samt klassiska puertoricanska frukosträtter. Det finns även olika lunchrätter på menyn, men det råder ingen tvekan om att det är de varma Mallorcas som är huvudattraktionen.

Cafetería Mallorca, 300 C. de San Francisco, San Juan, 00901, Puerto Rico

Den tropiska regnskogen El Yunque var en av de upplevelser vi redan hemifrån hade bestämt oss för att vi ville få med oss. Regnskogen ligger i nordöstra Puerto Rico, mindre än en timmes bilresa från San Juan, och är den enda tropiska regnskogen i det amerikanska National Forest systemet. El Yunque National Forest täcker ett bergsområde på cirka 11 000 hektar och kännetecknas av hög luftfuktighet och frekvent nederbörd, vilket håller vegetationen tät och landskapet genomkorsat av floder och vattenfall. Ju högre upp i skogen man kommer, desto mer förändras både klimatet och naturen.

Vi kom fram till El Yunque strax efter lunch och undrade om det fortfarande skulle finnas parkering. Det gjorde det, som tur var. Vi hittade en plats nära starten på El Yunque Trail och kunde gå rakt in i regnskogen. Stigen går genom tät växtlighet, men på flera ställen öppnar skogen upp sig och ger utsikt över ett intensivt grönt och frodigt landskap präglat av det fuktiga klimatet. Själva leden upp till El Yunque Peak, en av de högsta topparna i området, var stängd den dagen. Efter att ha vandrat drygt en kilometer vände vi och gick tillbaka samma väg.

Inför besöket hade vi tagit reda på att det varken finns giftiga ormar eller jättespindlar i El Yunque. Vi såg faktiskt inga djur längs vägen, förutom en liten ödla, men vi hörde många olika fåglar och de typiska ljuden från regnskogen runt omkring oss.

Trots fukten var stigen förhållandevis torr och lätt att gå på. Jag hade hört att det ofta kan vara lerigt och halt, men förhållandena var riktigt bra den dagen vi var där. Vi hade vanliga sneakers, vilket fungerade fint på den kortare sträckan vi gick. Har man vandringskängor med ankelstöd är det ändå en fördel, särskilt om stigarna är blöta eller om man planerar en längre vandring.

På vägen tillbaka mot parkens entré stannade vi vid Baño Grande, en stor konstgjord bassäng som anlades på 1930 talet som en del av ett rekreationsprojekt i området. I dag är det inte tillåtet att bada där, men bassängen ligger vackert omgiven av gröna sluttningar och tät vegetation och är en perfekt plats för ett kort stopp och några bilder.

Precis på andra sidan vägen från Baño Grande ligger La Coca Falls. Vattenfallet faller rakt ner längs klippväggen, inte långt från vägen. Även om det inte är särskilt stort är det vackert och definitivt värt ett fotostopp.

Det var en härlig dag med klarblå himmel och fina vandringsförhållanden. Vi hade med oss gott om vatten och tog det lugnt. Man kan boka guidade turer i El Yunque, men regnskogen är enkel att besöka på egen hand och kräver inte mycket planering. Vi uppskattade att kunna röra oss i vårt eget tempo och själva bestämma hur långt vi ville gå och vad vi ville se.

Hur tar man sig till El Yunque?

Vi körde hyrbil från San Juan till El Yunque. Den snabbaste vägen är att köra österut på PR 26 som övergår i PR 66. PR 66 är en betalväg och det snabbaste alternativet. När PR 66 slutar vid Río Grande fortsätter man en kort bit på PR 3 och svänger sedan in på PR 191 som leder rakt in i regnskogen.

Vill man undvika betalväg kan man köra hela vägen via PR 3, men då tar det lite längre tid.

Själva bilresan från San Juan till El Yunque tar cirka 35 till 45 minuter. För oss tog det lite längre tid eftersom vi tankade, köpte proviant och stannade vid Coffee at the View för frukost på vägen.

Den sista delen av färden längs PR 191 går upp i bergen. Det är hårnålskurvor och vissa smalare partier, och det pågick en del vägarbete när vi var där. Det finns dock räcken och vägen är i gott skick, och trafiken flyter lugnt. Jag skulle inte tveka att köra dit igen.

Man kan också boka guidade utflykter med transport från San Juan om man inte vill köra själv.

Jag skulle inte rekommendera att ta Uber, eftersom de inte får hämta passagerare inne i parken och i praktiken bara kan hämta vid entrén. Därifrån är det långt till start och slut på de olika vandringslederna.

Praktiska tips för att besöka El Yunque

Det finns mycket begränsade möjligheter att köpa mat inne i parken. Vi åt frukost innan och hade med oss snacks.

Ta med ordentligt med vatten. Det är varmt och fuktigt och man blir törstig snabbare än man tror.

Det finns få papperskorgar längs stigarna, så ta med dig skräpet ut ur nationalparken igen.

Det finns inga fasta öppettider för själva regnskogen och stigarna. Man får vistas i parken under dagsljus men inte efter mörkrets inbrott. Därför rekommenderas det att komma relativt tidigt, särskilt om man vill gå någon av de längre lederna.

Jag skulle rekommendera att komma tidigt på morgonen, särskilt under högsäsong och på helger då parkeringen snabbt kan bli full. Vi hade tur och fick plats trots att vi kom sent, men nästa gång skulle jag sikta på att vara där runt klockan 8.

Mobiltäckningen är instabil inne i regnskogen. Ta en bild av kartan över lederna innan du börjar gå.

Det är gratis att besöka El Yunque National Forest. Det finns ett visitor center, El Portal de El Yunque Rainforest Center, där man kan lära sig mer om regnskogen. Entrén kostar 8 dollar per person år 2026.

Vill man bada i någon av sjöarna, floderna eller vattenfallen ska man komma ihåg badkläder, ombyte och handduk

Reklam

På väg mot El Yunque stannade vi till på Coffee at The View för att äta frukost. Kaféet är litet och opretentiöst, och det är inte lagt så mycket energi på inredningen, men stämningen är vänlig och avslappnad. Trots att det ligger nära den stora PR 3 vägen är det förvånansvärt mysigt.

Menyn består av klassiska brunchrätter utan något tydligt lokalt inslag. Ägg, omeletter, pannkakor och kaffe. Allt kändes bekant, men när vi frågade om deras Pumpkin Cakes berättade den trevliga kvinnliga servitrisen att det var pannkakor med pumpa och en av deras specialiteter, gjorda efter hennes gamla mormors recept. Det räckte gott för att fånga mitt intresse, så dem beställde jag. Pannkakorna var smaksatta med kanel och farinsocker och hade en varm, kryddig smak. De serverades med sirap och bacon på toppen och var riktigt goda.

Steve beställde en omelett med skinka och ost, som serverades med brödskivor med vitlökssmör och feta vid sidan av. En ganska märklig kombination, men omeletten smakade bra. Kaffe ska också nämnas. Vi hade redan sett att de hade en ordentlig espressomaskin bakom disken, och kaffet visade sig också vara riktigt bra.

När vi kom lade vi märke till en kedja framför ingången till kaféet, vilket kändes lite märkligt. Var de rädda för att någon skulle springa iväg med espressomaskinen? Vi frågade om kedjan och fick förklarat att det ibland anländer flera bussar med gäster samtidigt. För att hålla ordning på kön och undvika att folk bara rusar in sätter de därför upp kedjan. Det lät rimligt.

Coffee at The View är nog inget ställe man åker en lång omväg för att besöka, men det är ett riktigt trevligt stopp för lite mat och en bra kopp kaffe om man ändå är på väg upp till eller hem från El Yunque.

Coffe at the View, Marginal Palmer, 197 Calle 10 Suite 1A, Río Grande, 00745, Puerto Rico