När AC och jag var i Korea blev vi inbjudna till Shinaes brors bröllop. Vi tvekade lite inför att tacka ja, eftersom vi inte ville tränga oss på, men Shinae förklarade att bröllop i Korea är stora tillställningar med flera hundra gäster, så två personer mer eller mindre spelade ingen roll.
Bröllopet hölls en varm sommardag i en så kallad wedding hall, där en stor festsal var reserverad för ceremonin. Ett podium delade salen i två delar, och vi fick veta att den ena sidan var för brudens gäster och den andra för brudgummens. Först var det en musiker som spelade piano och sjöng en kärlekssång, och därefter hissades bruden ner från en balkong högt upp under taket. Sedan gick hon, arm i arm med sin pappa, längs podiet fram till sin blivande man som väntade tillsammans med brudens mamma och svärföräldrarna. Det kändes som en scen ur en musikal, med bruden i huvudrollen.
Efter det följde äktenskapslöftena, som avslutades med att bruden och brudgummen bugade för varandra och för familjerna. Därefter lämnade de lokalen arm i arm.
Efter ceremonin var det dags för fotografering av brudparet och båda familjerna. Det började med bilder av brudparet och föräldrarna, men utvecklades snabbt till att inkludera fler och fler familjemedlemmar. I Korea firar man nämligen inte bara brudparet, utan även föreningen av de två familjerna.
Senare var det bröllopsmottagning med buffé i ett angränsande rum. Det fanns så många olika rätter att jag snabbt insåg att jag inte skulle hinna smaka på allt, så jag fokuserade på fiskrätterna och de traditionella koreanska desserterna. Det var en väldigt fin ceremoni och en stor upplevelse, som jag är mycket tacksam över att ha fått vara med om.
Shinae var brudtärna, så hon hade haft fullt upp hela dagen med brudtärneuppgifter, men under mottagningen fick hon äntligen tid att sätta sig ner och vila en stund, trött men glad. Senare samma kväll, när allt var över, gick vi till McDonald’s tillsammans med Shinae och en annan tjej från familjen och åt mjukglass 🙂
