Vi hade tillbringat större delen av eftermiddagen på Luquillo Beach, och när solen började gå ner var det dags att hitta någonstans att äta middag. Precis bakom stranden, längs den stora vägen, ligger en lång rad kiosker med små matställen och barer, så dit åkte vi för att se vad som fanns.
Det finns massor att välja på, men kiosk nummer åtta, La Ocho de Sylvia, fångade vår uppmärksamhet. Den kändes lugnare och mindre tillrättalagd än de andra. Inredningen var enkel, med plastdukar på borden, och det var avskärmat mot stranden.
Montern var fylld med friterade snacks, och ägaren tog sig tid att förklara vad de olika rätterna var. De hade alcapurrias, bacalaítos, empanadas, pastelillos och piononos. Hos Sylvia görs alcapurrias av en blandning av yams, cassava, plantains och banan, som formas runt fyllningen och friteras. Bacalaítos är tunna, krispiga friterade kakor med bacalao, alltså saltad torsk, som blandas i en lätt smet. Empanadas är små bröd med fyllning, ungefär som piroger, och de kan vara antingen bakade eller friterade. Här var de friterade, precis som det mesta på menyn. Pastelillos liknar empanadas men är oftast tunnare och frasigare. Piononos görs av tunna skivor plantain som rullas runt fyllningen och formas till en liten, sluten paj. Allt lät gott, så vi slutade med att beställa en av varje.
Medan vi väntade berättade ägaren att han och hans fru hade drivit stället i 35 år. Innan dess var det hans mamma som hade restaurangen i 45 år. Exakt hur åren fördelar sig och om det fanns överlappning är lite oklart, men det är uppenbart att det här är ett ställe som har hängt med länge.
En del låg redan färdigt i montern, men ägaren föreslog att vi skulle få allt nylagat. Det tackade vi ja till. Strax efter kom vår beställning direkt från fritösen, fortfarande rykande varm. Steve hann bränna tungan flera gånger eftersom han gick på lite för snabbt och sakerna inte riktigt hade hunnit svalna.
Jag gick fram för att se hur maten gjordes och fick filma medan han lagade vår alcapurria med nötkött. Det var kul att få se det på nära håll och samtidigt höra lite mer om både maten och stället.
Vi var hungriga efter en lång dag som hade innehållit både regnskogsvandring och slappa timmar på stranden, så vi åt upp allt som stod på bordet. Allt smakade riktigt bra. Bacalaíton blev vår gemensamma favorit. Krispig och lätt, men med tydlig smak av bacalao.
Jag gillade särskilt alcapurriaen med krabbkött. Steve fastnade mer för empanadan med kyckling och ost och pastelillon med räkor. Piononon tog vi sist, men då var vi redan mätta, och den lite tyngre varianten med plantain som både botten och lock gjorde inte samma intryck som de andra.
Jag drack cola till maten, medan Steve hämtade en mojito vid en av de andra kioskerna, eftersom La Ocho de Sylvia inte serverar alkohol.
Om du är i trakterna kring Luquillo är La Ocho de Sylvia väl värd ett stopp. Enkelt, okomplicerat och väldigt gott.
La Ocho de Sylvia, Kiosk no. 8, 97J6+2XR, Luquillo, 00773, Puerto Rico
