Ehsan och Elena har precis flyttat in i en ny lägenhet i Midtown East, så häromdagen bjöd de hem mig på middag. Ehsan och jag känner varandra från Sverige, där vi gick i samma klass på universitetet, så innan maten dukades fram blev det självklart svenska specialiteter från Ikea. Det är lite galet att vi redan har känt varandra i 14 år, men jag är väldigt glad över att vi har hållit kontakten.
Elena hade lagat en riktigt god soppa till förrätt och inbakade biffar till huvudrätt. Själv hade jag varit förbi Supermoon Bakehouse och köpt en ask med blandade bakverk, som vi åt till dessert.
Den fjärde middagsgästen var en av Ehsans gamla vänner, och den stackaren hade fått matförgiftning efter att ha ätit dålig lax dagen innan. Under middagen sprang han därför fram och tillbaka mellan matbordet och badrummet, och vid flera tillfällen var jag rädd att han skulle kräkas i soppan. Trots det var han tapper nog att stanna kvar hela middagen och till och med delta i en ganska avancerad diskussion om internationella lån och hur man förhindrar penningtvätt över landsgränser. Rätt tunga ämnen för en middagsbjudning, och mitt eget bidrag var minst sagt begränsat. Det är alltid kul att lära sig något nytt, så jag lyssnade koncentrerat tills jag lyckades styra samtalet mot ämnen där jag kände mig mer hemma. Nu tycker jag vi pratar om croissant toast i stället.
