Mitzie Mee Blog

Välkommen till min personliga blogg. Den handlar om mat och resor, och om allt annat jag går och gör. Små ögonblick och stora upplevelser, vardagsglimtar och äventyr. Här på bloggen kan du följa med i vad som händer bakom kulisserna. Det kommer nya inlägg varje dag, och bloggen är mer personlig och mindre redigerad än resten av sajten.

Christmas in Tivoli, Copenhagen

När Trine och jag var i Köpenhamn i början av månaden hade vi pratat om att vi ville gå förbi Jul i Tivoli, för det är alltid så mysigt. Tillfället dök upp efter att vi hade varit ute och ätit koreansk barbecue i Nordhavn, och på väg tillbaka till hotellet passerade vi Tivoli.

Klockan var runt 22, men det var fortfarande öppet, så vi bestämde oss för att gå in. Jul i Tivoli pågår varje år under hela december. Det är julstämning i sin allra finaste form, och det är så fint där inne när allt är pyntat och man kan gå runt och titta på godsaker och fina saker i de små bodarna.

Det var ett ljusshow som vi nog stod lite fel till för att se ordentligt, men däremot fanns det ett helt fantastiskt vinterlandskap framför Nimb, med renar i rörelse och ljus som glittrade och såg ut som eldflugor.

Trine tyckte sig minnas att hon ett tidigare år, kanske för länge sedan, hade hittat ett stånd som sålde glögg i porslinsmuggar som man fick behålla. Vi ägnade därför större delen av tiden åt att leta efter just den boden, utan resultat. Däremot hittade vi ett stånd nere vid kvarnen som serverade glögg i återanvändbara plastmuggar, och de hade även äbleskiver, så där slog vi oss ner. De höll uppenbarligen på att stänga för kvällen, för vi fick fler äbleskiver än jag hade beställt och rejält med rom i glöggen.

Jul i Tivoli är utan tvekan som allra bäst efter mörkrets inbrott, när ljusen och de vackra dekorationerna verkligen kommer till sin rätt. Besöker man Jul i Tivoli så sent på kvällen som vi gjorde kan man dessutom promenera runt mer eller mindre ostört. Det var fortfarande människor där inne, men långt ifrån lika många som på dagtid, och stämningen var fin, nästan magisk.

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
December in Málaga - Calle Larios

Calle Larios är svår att missa när man besöker Málaga. Den breda gågatan binder samman hamnen med den historiska stadskärnan och fungerar som stadens naturliga samlingspunkt. I december är den dock mer än bara en shoppinggata, för då förvandlas Calle Larios till centrum för julstämningen i Málaga.

Vi var i Málaga i mitten av december och hela staden var pyntad inför jul, men det var Calle Larios som verkligen drog till sig uppmärksamheten. Ovanför gatan hängde stora installationer i färgat glas och LED ljus som skapade ett lysande tak hela vägen ner. Flera gånger om dagen var det ljusshower där ljusen blinkade i takt med julsånger på hög volym.

Vi bodde på en sidogata till Calle Larios, så det passade perfekt att vi efter middagen på restaurang gick förbi till showet klockan 22. Det var kvällens sista show och också den tidpunkt då det var som mest liv och stämning. Folk sjöng och dansade och det var omöjligt att inte dras med i den glada atmosfären. Vi slutade med att stanna till och se ljusshowen varje kväll, för det var helt enkelt så mysigt där.

När vi var där spelade de Palillos y Panderos med Niña Pastori som sista låt varje kväll. Det är en riktig öronmask, och jag går fortfarande och nynnar på den, även efter att ha kommit hem till Danmark.

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
An evening walk in Ronda - Puente Nuevo and Puente Viejo

Man äter sent i Spanien, så innan det var dags för middag tog vi en liten kvällspromenad runt i Ronda. Vi började med att gå över den nya bron, Puente Nuevo. Tidigare under dagen var den full av turister, men efter att mörkret lagt sig var det helt tomt.

Därifrån gick vi nerför mot den gamla bron, Puente Viejo. På vägen passerade vi Casa del Rey Moro, som är känt för sina terrasserade trädgårdar och den gamla vattengruvan som tidigare användes för att hämta vatten upp ur ravinen. Själva huset är från 1700 talet, men vattengruvan är betydligt äldre och ger en fin inblick i hur man förr utnyttjade ravinens naturliga resurser. Namnet kan få det att låta som om en morisk kung haft sin bostad här, men byggnaden man ser i dag uppfördes först på 1700 talet, långt efter att den moriska perioden i Ronda tagit slut.

Lite längre ner på vägen gick vi under Arco de Felipe V, en stadsport uppkallad efter kung Felipe den Femte. Här lämnar man den äldsta delen av Ronda på ravinens södra sida och rör sig mot den nyare stadsdelen, samtidigt som man kliver ut på Puente Viejo, den gamla bron över ravinen.

Vi gick över Puente Viejo, som trots namnet faktiskt inte är den äldsta av Rondas tre broar. Ännu längre ner i ravinen ligger Puente San Miguel, som är stadens äldsta bro.

När vi gick tillbaka hade det blivit ganska mörkt, och belysningen längs trapporna var inte den bästa. Det är många trappor längs den här sträckan, men allt är fullt hanterbart, och kvällsstämningen gör det väl värt mödan.

På vägen tillbaka stannade vi vid en utsiktsplats med utsikt mot Puente Nuevo, som var vackert upplyst i mörkret. Härifrån kunde vi också se vår AirBnB, så vi ringde till min pappa och bad honom gå ut på balkongen och vinka.

Hotell i Ronda

Ronda är en otroligt vacker stad, och oavsett om du drömmer om ett charmigt hotell i gamla stan, ett boende med utsikt över ravinen eller en bra bas för utflykter runt i Andalusien, finns det gott om bra alternativ. Använd länken nedan för att hitta hotell i Ronda och boka ett boende som passar din resa.

Affiliate link: I might earn a commission if you make a booking, at no additional cost to you.
FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
First lunch in Ronda - Paella at La Piconera

La Piconera i Ronda var det allra första stället där vi åt ute efter att ha anlänt till staden mitt i natten. Det var lunchtid dagen efter, och även om paella kanske är lite mastigt till lunch, var det ändå precis det vi hade kommit för att prova. La Piconera är nämligen känd för sin paella, och när man ändå är i Andalusien kan man lika gärna gå all in.

Medan vi väntade fick vi in en liten skål oliver. De var riktigt goda och försvann snabbt. Till och med min pappa, som annars inte är någon större olivfantast, var med. När vi nådde botten av skålen låg där en olivkärna. Jag är ganska säker på att det var någon av oss som råkat lägga tillbaka den i skålen, men den lilla tvekan om huruvida den alltid legat där eller inte hade vi väldigt roligt åt resten av resan, och vi återkom flera gånger till historien.

Man måste vara minst två personer för att beställa paella, och den tillagas färsk och serveras i en stor panna. Steve och jag valde svart paella med bläckfisk. Färgen kommer från bläckfiskbläcket, som också ger riset en djup och väldigt god smak. Paellan var perfekt tillagad med gott om fina bitar bläckfisk och serverades direkt i pannan med små klickar aioli på toppen. Enkelt och riktigt gott.

Mina föräldrar beställde paella med kyckling. De kunde välja mellan torr eller våt paella och valde den våta varianten, som är mer flytande än klassisk paella. Den smakade också väldigt bra, men det var lite snålt med kyckling, och om jag ska vara helt ärlig tyckte jag att vår med bläckfisk var den bästa.

La Piconera är en liten, trevlig restaurang som jag spontant bättre kan se framför mig på kvällen, med dämpad belysning och spansk musik i bakgrunden, än till lunch. Dagens specialiteter var handskrivna på ett papper, och stämningen var avslappnad och lokal. Det finns flera bord utanför under tak som såg väldigt mysiga ut, men det var kyligt den dagen så vi satte oss inomhus. Det var en hel del andra gäster i den lilla restaurangen, bland annat ett lokalt par som verkade ha bestämt sig för att smaka sig igenom stora delar av menyn. Det fortsatte att komma in rätter till deras bord, och det var ganska underhållande att följa.

Vi var väldigt mätta när vi gick därifrån. La Piconera ligger precis utanför centrum, på bekvämt avstånd från turistströmmarna som kommer till Ronda på dagsutflykt för att se ravinen, och det gör verkligen något gott för upplevelsen. Ett riktigt bra ställe om du är sugen på riktigt bra paella i Ronda.

La Piconera, C. Comandante Salvador Carrasco, 1, 29400 Ronda, Málaga, Spain

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
A Visit to the Bullring in Ronda - Plaza de Toros

Efter en sen frukost på balkongen, där vi satt länge och njöt av kaffe och utsikten över ravinen, gav vi oss ut på sightseeing. Ronda är inte större än att det mesta går att uppleva till fots, och dagens mål var Plaza de Toros, tjurfäktningsarenan, och det tillhörande museet. Det är ett av stadens största landmärken och ett ställe man nästan inte kan undvika om man vill förstå Ronda på djupet.

Arenan invigdes 1785 och räknas som en av de äldsta och mest historiskt betydelsefulla tjurfäktningsarenorna i Spanien. Det var här mycket av grunden till den moderna tjurfäktningen lades, bland annat genom Romero familjen, som haft stor betydelse för traditionen.

Själva arenan är väldigt vacker. Den är byggd i sandsten och har ett lugnt och harmoniskt uttryck med två våningar av valvbågar runt hela arenan. Väl inne känner man tydligt historiens närvaro, även när inget händer på sanden. I dag används arenan bara en gång om året, när Corrida Goyesca arrangeras i september under Feria de Pedro Romero. Corrida Goyesca är en särskild och mycket traditionsbunden form av tjurfäktning, där deltagarna bär historiska dräkter. Resten av året fungerar arenan främst som museum.

Museet ger en saklig inblick i tjurfäktningens historia och Rondas roll i traditionen. Här finns dräkter, affischer och historiska föremål, och presentationen är mer informativ än romantiserande. Real Maestranza de Caballería de Ronda är institutionen som äger arenan, och de driver fortfarande en aktiv ridskola. Man kan besöka stallarna och ridhuset som hör till arenan, vilket ger en intressant bild av arenans ursprungliga funktion och den nära kopplingen mellan ridning och tjurfäktning.

Ronda har genom åren lockat många konstnärer och författare, bland annat Ernest Hemingway, som fascinerades av både staden, landskapet och tjurfäktningskulturen. Ronda och tjurfäktning förekommer i flera av hans böcker.

Besöket på tjurfäktningsarenan och museet i Ronda var både intressant och lärorikt. Arenan är verkligen vacker, och museet ger en gedigen historisk överblick. Helt klart värt ett besök, även för oss som aldrig skulle få för oss att gå på tjurfäktning.

När det gäller tjurfäktning är det etiska perspektivet svårt att bortse från. I dag är tjurfäktning betydligt mindre populärt i Spanien än tidigare, och motståndet mot traditionen har vuxit markant. Personligen har jag aldrig varit på tjurfäktning, eftersom jag i grunden inte tycker att djur ska utsättas för onödigt lidande. Det kan låta lite hycklande när jag samtidigt inte har några större betänkligheter kring att äta ägg från höns och bacon från grisar som levt under dåliga förhållanden. Definitivt något att fundera över.

Hotels in Ronda

Finding the right place to stay in Ronda makes a big difference, because it’s one of those towns where you’ll want to linger. Ronda is incredibly beautiful, with dramatic views, historic streets, and a relaxed pace that makes it easy to settle in. There are lots of great restaurants in town, everything from casual tapas bars to more refined spots, and plenty to see and do both in the city and in the surrounding area. Whether you’re looking for a charming hotel in the old town, a place with views of the gorge, or a comfortable base for exploring Andalusia, Ronda has options that fit. Click the link below to browse hotels in Ronda and find a place that feels just right for your stay.

Affiliate link: I might earn a commission if you make a booking, at no additional cost to you.

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
Ronda Blog

Vi anlände till Ronda mitt i natten, så den första riktiga dagen började lugnt och stilla. Steve hade flugit in från USA, så det fanns lite jetlag att ta igen. Vi sov länge innan min mamma och jag gick ut för att hitta frukost.

Det blev ett stopp på Carrefour Express där vi köpte lite olika saker till frukostbordet. Jag älskar matbutiker utomlands och kan lägga hur mycket tid som helst på att bara gå runt och se vad som finns på hyllorna. Serranoskinka, musslor på burk och flera olika sorters oliver. Det var svårt att begränsa sig. På torget, bara några minuters promenad från vårt AirBnb, hittade vi ett litet kafé där vi köpte kaffe att ta med tillbaka.

Och apropå AirBnb så är lägenheten helt fantastisk. Den ligger precis vid kanten av ravinen och har en balkong med utsikt rakt mot bron, eller ner i ravinen om man vågar titta. Det är en helt galen utsikt, jag tror inte att den går att få mycket bättre här i Ronda.

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
NYC: Breakfast at Bareny Greengrass - Caviar and Latkes

Frukost på Barney Greengrass är en riktig klassiker. Stället har legat på Upper West Side sedan 1908, och allt från stämningen till maten är genuint old school New York.

Jag har varit där många gånger, och brukar oftast beställa en bagel med whitefish salad eller Nova och cream cheese. Men när Steve och jag var där för några veckor sedan föreslog han att vi skulle beställa kaviar. Först tyckte jag att det lät lite väl fancy till frukost, men han behövde inte anstränga sig särskilt mycket för att övertala mig, för kaviar är ju alltid en bra idé.

Personalen frågade direkt om vi ville ha latkes till, och det ville vi såklart. Latkes är potatisplättar, och de smakar helt fantastiskt tillsammans med kaviar. Det var en riktigt generös portion, så vi åt latkes och kaviar ordentligt. En fantastisk frukost som jag sent kommer att glömma. Jag kan faktiskt inte komma på något som hade kunnat göra den bättre.

Om du är sugen på lite helglyx, då ska du ta dig till Barney Greengrass.

Innan latkes tog över våra frukostplaner helt och hållet hade vi redan hunnit beställa en bagel med whitefish salad, samt Nova med scrambled eggs. Det var förstås alldeles för mycket mat, så bageln fick följa med hem i en takeaway box och åts till frukost dagen efter. Inte den sämsta starten på dagen.

Barney Greengrass, 541 Amsterdam Ave, New York, NY 10024, United States

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
Denmark: Oyster Safari at the Wadden Sea

En morgon i november gav jag och min mamma oss av mot Vadehavet. Vi hade bokat en ostronsafari hos Marskture, en lokal arrangör med lång erfarenhet av området. Här ute är det tidvattnet som bestämmer allt, och om vattnet inte dragit sig tillbaka tillräckligt långt, kommer man inte ut till ostronbankarna. Vårt ursprungliga mötesställe på Rømø ändrades därför precis innan vi åkte hemifrån, eftersom förhållandena vid Hjerpsted var bättre den dagen.

Vi var en liten grupp på ungefär tolv personer, och när vi fått gummistövlar, ostronknivar och hinkar började vi gå längs kusten mot den plats där guiden Jan trodde att förutsättningarna för att plocka ostron skulle vara som bäst. Den ursprungliga danska ostronarten försvann för många år sedan, och idag domineras området av Stillahavsostron. De har inga naturliga fiender här och betraktas som en invasiv art. Man behöver därför inte vara rädd för att plocka för många. Det är faktiskt positivt eftersom det hjälper till att hålla ekosystemet i balans.

Havsbottnen består av sand och lera, och på vägen ut sjönk man lätt ner i underlaget om man inte rörde sig snabbt. Jan visade oss hur man skulle ta korta, snabba steg för att undvika att fastna. Han försäkrade oss också om att man inte sjunker längre än ungefär tjugo centimeter innan man når fast botten igen.

Det var otroligt hur många ostron det fanns där ute, så det var bara att fylla hinkarna med så mycket man kunde bära. Under turen tog vi små pauser där Jan berättade historier och visade hur man öppnar ostron. Han hade både snaps och hot sauce med, så de som ville kunde smaka den färska fångsten direkt på plats. Ostronen smakade fantastiskt där ute under den öppna himlen med havsluften runt oss, och om man råkade tömma hinken lite för mycket var det bara att plocka fler innan vi gick tillbaka.

Marskture erbjuder även ostronbarbecue inne på land, men min mamma äter inte ostron, så vi hade inte bokat den delen. I stället åkte vi hem med två stora hinkar fyllda med färska ostron från Vadehavet. En härlig upplevelse i otroligt vackra omgivningar och gott om ostron att ta med hem.

Ska du på ostronsafari? Här är mina tips

Vi valde som sagt Marskture.dk, men det finns flera andra arrangörer och uppläggen varierar. Ta en titt på detaljerna innan du bokar.

Hos Marskture kan man hyra gummistövlar, köpa handskar och låna ostronknivar och hinkar gratis. Det finns dock begränsat antal hinkar, så ta gärna med din egen.

Glöm inte bra handskar. De får gärna vara vattentäta, men kraftiga trädgårdshandskar fungerar också. Ostronskal är vassa, och man skär sig lätt.

Klä dig ordentligt. Jag hade bara en vanlig jacka och jeans, och det var alldeles för kallt. Jag rekommenderar en vindtät jacka och överdragsbyxor som minimum. Ta även med ett ombyte och lämna det i bilen. Det är lätt att halka när stövlarna fastnar i leran, och det är skönt att ha torra kläder att byta till när man kommer tillbaka till land.

Ostronen i Vadehavet är ofta avlånga, och många sitter ihop i klumpar eller har vuxit fast på andra musslor. Undvik de som är alltför sammanvuxna, för de kan vara svåra att öppna.

Marskture's Motel

Om du planerar en resa till Vadehavet är Marsktures Motel ett riktigt mysigt ställe att bo på. Det gamla tobakstorkeriet i Højer har byggts om till ett litet, familjevänligt bed and breakfast med åtta rum, alla med eget badrum. Motellet drivs av samma familj som står bakom Marskture, och flera av deras ostronsafaris avslutas här med en trevlig ostronbarbecue. Om du vill ha en bekväm och praktisk bas nära Vadehavet är det här ett väldigt bra val.

Annonslänk: Om du bokar via länken kan jag få en liten provision, utan extra kostnad för dig.

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
Starbucks Pumpkin Spice Latte Creamer

Jag hade egentligen tagit en paus från Pumpkin Spice Latte, för standardversionen på Starbucks har blivit alldeles för söt för mig. Men för ett par veckor sedan fick jag syn på Starbucks Pumpkin Spice Creamer i kyldisken på ACME, och den följde med hem direkt. Mest av nyfikenhet, men wow, den var riktigt god, och nu är jag fast, helt fast. Den har samma varma, kryddiga smak som PSL på Starbucks, men eftersom man doserar själv kan jag göra den precis lagom söt. Jag gör min PSL i Nespresso med Starbucks Blonde kapslar och 2 procent mjölk (den amerikanska varianten som ligger mellan standardmjölk och lättmjölk), som åker rakt ner i mjölkskummaren, och jag tycker faktiskt att den smakar bättre än originalet.

Tyvärr verkar creamern inte finnas i Sverige eller Danmark, men du kan enkelt göra din egen Pumpkin Spice Latte hemma med Pumpkin Spice syrup. Det ger samma mysiga höstkänsla, och du kan själv bestämma hur söt du vill ha den. Använd gärna standardmjölk om du vill komma närmare den där krämiga kafésmaken.

Pumpkin Spice Syrup
$14.99

This Monin Pumpkin Spice Syrup captures that perfect blend of cinnamon and nutmeg for cozy, fall-inspired drinks. It’s great in lattes, mochas, teas, or even dessert cocktails, and you only need a little to get that warm, spiced flavor. Made with natural ingredients, non-GMO, and gluten-free, it’s an easy way to bring café-style flavor home.

Affiliate link: I might earn a commission if you make a booking, at no additional cost to you.
12/28/2025 11:01 pm GMT
FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail
Cambodia: Fresh lotus seeds - A tasty snack from the market


En av dagarna hade Linda köpt en påse färska lotusfrön på marknaden. Hon visade hur man nyper bort det yttersta, lite gummiaktiga skalet så att den fasta kärnan kommer fram. Inuti kärnan sitter en liten grön grodd. Den smakar bittert, så den tar man bort, men den används faktiskt till lotuste. Resten av fröet har en mild och lite mjölig smak, ungefär som en blandning av nöt och kastanj.

I stora delar av Sydostasien är färska lotusfrön ett säsongssnacks som dyker upp på marknaderna när frökapslarna är mogna. Man ser dem i Cambodia och Vietnam, men också i Thailand och Kina. I Cambodia får man ofta med sig en hel frökapsel hem från marknaden, och så kan man sitta och pilla ut fröna ur de små hålen, ett i taget.

Lotusfrön kommer från Nelumbo nucifera, den heliga lotusen, som växer i grunt, stillastående vatten. De kan ätas färska direkt från plantan, lättkokas eller torkas för senare bruk. Torkade lotusfrön används ofta till att göra lotuskräm, en mjuk och söt kräm som bland annat används som fyllning i mooncakes. Fröna kokas mjuka, mixas till en puré och sjuds sedan långsamt med socker och olja tills massan blir blank och tjock. Smaken är mild och lätt nötig, med en krämig konsistens som nästan smälter i munnen.

FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditStumbleuponWhatsappTelegramLINEEmail