Innan den berömda fiskmarknaden i Tsukiji flyttade till Toyosu 2018 var det en av mina absoluta favoritplatser i Tokyo. Fiskmarknaden och gatorna runt omkring var ett foodie paradis utan dess like, fyllt av fantastiska sushirestauranger till mycket rimliga priser och en rustik, ganska kaotisk charm som man inte hittade någon annanstans i staden. Marknaden fanns inte till för turisterna, och de som arbetade där verkade ofta irriterade över vår närvaro. Hur mycket hänsyn man än tog var man alltid i vägen, men varje besök var en upplevelse jag inte hade velat vara utan.
Innan marknaden flyttade hann jag se den legendariska tonfiskauktionen flera gånger. De sista åren infördes begränsningar för hur många besökare som släpptes in, så man var tvungen att gå upp mitt i natten för att säkra en plats.
Det här inlägget handlar om sista gången jag såg tonfiskauktionen i Tsukiji. Under en längre tid hade ryktena om flytten tilltagit, så en söndagsmorgon i april 2015 bestämde jag mig för att åka dit och uppleva auktionen en sista gång.
Endast 120 personer per dag fick tillträde, och platserna delades ut enligt först till kvarn principen. Jag ställde därför alarmet på min iPhone till 01.30. Den officiella registreringen började klockan 05.00, men folk började köa redan runt 02. Jag kom 02.20 och var nummer nio i kön framför byggnaden där registreringen skedde. Inträdesbeviset bestod av en gul väst som delades ut 03.10, och därefter stängdes insläppet.
Klockan 03 släpptes vi in i ett uppvärmt väntrum i registreringsbyggnaden. Det fanns inga stolar, så man satt på golvet och väntade. Jag var i den första gruppen, och runt 05.20 ombads vi följa med personalen till själva auktionen. Från ett avspärrat område mitt i den stora hallen kunde vi se hur tonfiskuppköparna gick runt bland de frysta tonfiskarna. Den yttersta delen av stjärten var avskuren så att man kunde se det röda köttet inuti, och några av uppköparna smakade även på det frysta köttet för att bedöma kvaliteten. För Tokyos mest exklusiva sushirestauranger är det avgörande att få tag i marknadens allra bästa tonfisk, så rollen som uppköpare kräver både erfarenhet och stor kunskap.
O toro, fatty tuna, är den dyra, fettmarmorerade delen från tonfiskens buk. Den är otroligt smakrik och definitivt en av de tre saker jag skulle ta med mig om jag blev strandsatt på en öde ö. Under själva auktionen kände jag mig lite som lejonet i Madagascar filmen. Jag såg inte döda fiskar, utan oändliga berg av o toro sushi och sashimi. Kan ni föreställa er hur mycket sushi man kan göra av en enda tonfisk? Slurp.
Auktionen vi såg varade bara några minuter, men det var roligt att få uppleva. Här är en liten film jag spelade in:
