När man pratar om New Yorks bästa restaurangkvarter är det sällan Upper East Side som nämns först. Här handlar det inte om de senaste mattrenderna eller restauranger som öppnar med stora rubriker och långa väntelistor. De flesta ställena har funnits här i många år, och det är just det som är en del av charmen.
För oss som bor här, eller tillbringar mycket tid i området, är det en stor fördel. De bästa restaurangerna gömmer sig mitt framför ögonen på dig, och en vanlig vardagskväll är det fortfarande oftast lätt att få ett bord.
Det som gör Upper East Side till ett av mina favoritområden att äta i är att restaurangerna vet precis vilka de är. De försöker inte vara något de inte är. De serverar riktigt bra mat, har gott om stammisar och håller samma höga nivå år efter år. Oavsett om jag är sugen på tapas med vänner, sushi, georgisk mat, thailändskt, kinesiskt eller en klassisk italiensk middag där man gärna sitter kvar hela kvällen, så hittar jag det här.
Här är några av restaurangerna jag återvänder till om och om igen. Ställen med fantastisk mat och många fina minnen.
Pil Pil
Pil Pil är nästan alltid mitt förstahandsval när jag ska träffa vänner över ett glas vin och några riktigt bra tapas.
Restaurangen är liten och mysig, med mörka träpaneler, dämpad belysning och det karakteristiska taket som är täckt av grenar. Stämningen är livlig utan att bli stökig, och när vädret tillåter är borden utomhus några av de trevligaste på Upper East Side.
Jag beställer nästan alltid gambas al ajillo och croquetas. Räkorna kommer in fräsande heta i olivolja med massor av vitlök, och deras croquetas är krispiga på utsidan och härligt krämiga inuti. Sedan brukar vi fylla bordet med lite av varje. Serranoskinka, pan con tomate, patatas bravas och ett par små rätter till brukar nästan alltid få följa med.
Det som var tänkt att bli ett glas vin och några tapas blir ofta en hel kväll. Pil Pil är ett sådant ställe där tiden bara försvinner. Maten är fantastisk, men det är stämningen som gör att jag alltid kommer tillbaka.
Boqueria
När vi är sugna på en större spansk middag brukar vi gå till Boqueria.
Restaurangen har hämtat inspiration från marknadshallarna i Barcelona och erbjuder både en större meny och fler sittplatser än Pil Pil. Atmosfären är fortfarande livlig och avslappnad, men Boqueria passar bättre när man vill slå sig ner för en lång middag.
Borden står tätt och det är ett härligt sorl i lokalen. Vill du ha ännu lite mer puls rekommenderar jag en plats i baren.
Jag tycker om att börja med ost och charkuterier innan varmrätterna kommer in. Fisk och skaldjur är något Boqueria verkligen gör bra. Bläckfisken är alltid ett säkert kort, och deras seafood paella är en av de bästa jag har ätit utanför Spanien.
Är du mer sugen på kött är den lufttorkade ibericoskinkan och det långbakade fläskköttet med vit romescosås båda utmärkta val.
Och om du fortfarande har plats när middagen går mot sitt slut, beställ churros. Glöm inte heller dulce de leche-såsen. Den vill du inte missa.
Oda House
Har du aldrig provat georgisk mat tidigare är Oda House ett perfekt ställe att börja på.
Utifrån ser restaurangen ganska anspråkslös ut, men innanför dörrarna väntar en vacker matsal med dekorativt plåttak, kristallkronor, mörka träpaneler och konst på väggarna. Atmosfären påminner nästan om en klassisk fransk bistro, och personalen är duktig på att guida dig genom menyn om det är första gången du bekantar dig med det georgiska köket.
Jag börjar nästan alltid med en khachapuri. Det nybakade ostfyllda brödet är en av Georgiens mest välkända rätter, och min favorit är adjaruli, som serveras med ett ägg ovanpå. Alla varianter är goda, och var och en skulle nästan kunna vara en måltid i sig.
Sedan brukar jag beställa in ett par smårätter. Kanske en sallad, lite inlagda grönsaker eller khinkali, de saftiga georgiska dumplingsen som är fyllda med varm buljong. De kräver lite teknik att äta, men det är väl värt besväret.
Till varmrätt väljer jag nästan alltid någon av restaurangens långkok. Chakapuli, chanakhi och chakhokhbili är alla fantastiska, men om jag måste välja en favorit blir det chakapuli. Lammet är mört, såsen är fylld av färska örter och vitt vin, och det finns gott om bröd att använda för att få med sig varenda droppe.
Är du sugen på att prova något nytt, be om ett glas georgiskt vin. De har flera spännande druvsorter som man sällan stöter på någon annanstans i New York.
Tanoshi Sushi
När jag är sugen på omakase är det Tanoshi Sushi jag går till.
Vissa restauranger lägger mycket energi på design, exklusiv inredning och allt som hör en lyxig restaurangupplevelse till. På Tanoshi är det fisken som står i centrum.
Lokalen är liten och enkel, stämningen avslappnad och personalen arbetar snabbt och professionellt. Hela upplevelsen kretsar kring kvaliteten på den sushi som serveras.
Det är kanske inte Manhattans mest eleganta sushirestaurang, men det spelar ingen roll. Det restaurangen saknar i lyx väger den upp med fantastiska råvaror, skickliga sushikockar och en omakaseupplevelse som håller en genomgående mycket hög nivå.
Marwin Thai
Marwin Thai är en sådan restaurang som är lätt att gå förbi utan att lägga märke till.
Utifrån ser den ganska anonym ut, men innanför dörren väntar en liten, mysig restaurang med varma trädetaljer, mjuk belysning och en avslappnad atmosfär.
På menyn finns de klassiska thairätterna, men det är de mer regionala specialiteterna som verkligen gör Marwin Thai värd ett besök. Khao soi är ett perfekt exempel. Den krämiga kokoscurryn med äggnudlar, krispiga nudlar, inlagda senapsblad, schalottenlök och färsk lime är en av norra Thailands stora klassiker.
Sanne och jag var i Chiang Mai nyligen, och khao soi på Marwin Thai står sig utan problem mot många av de vi åt där.
Den rätt vi alltid beställer är däremot pad see ew med anka. Min yngste son väljer den varje gång utan att ens titta på menyn. De breda risnudlarna har perfekt tuggmotstånd, ankan är mör och den lätt söta sojasåsen balanseras av precis lagom mycket hetta. Det enda problemet är att få honom att dela med sig.
Pig Heaven
Varje kvarter behöver en restaurang man alltid kan lita på. För mig är Pig Heaven ett sådant ställe på Upper East Side.
Det passar lika bra för en snabb middag som för takeaway efter en lång dag.
Menyn är omfattande, men revbensspjällen och Pekingankan är de rätter jag återkommer till gång på gång. Båda är riktigt bra, och moo shu pork är också ett säkert kort.
Pig Heaven betyder dessutom något särskilt för mig av en helt annan anledning.
Under de första månaderna av pandemin blev de lokala restaurangerna mycket mer än bara ställen där man beställde middag. De gav oss en liten känsla av normalitet när allt annat kändes osäkert. Leveranserna från Pig Heaven hjälpte oss genom den tiden, och det är något jag fortfarande tänker tillbaka på med stor tacksamhet.
Scalinatella
Scalinatella är en restaurang helt i sin egen klass.
Föreställ dig en elegant italiensk vinkällare där det råkar serveras några av de bästa italienska rätterna på Upper East Side.
Restaurangen ligger diskret i källaren på East 61st Street och känns som en kvarleva från ett annat New York. Det här är inte stället för en snabb middag. Här handlar det om att slå sig ner, ta god tid på sig och njuta av kvällen.
Klä gärna upp dig lite, luta dig tillbaka och räkna med ett samtal med servitören innan du bestämmer dig. Faktum är att jag inte ens är säker på att jag någonsin har fått en vanlig meny här.
Dagens rekommendationer är ofta kvällens höjdpunkter, och en del av upplevelsen är att låta restaurangen visa vägen. Servicen är självsäker på ett sätt som bara kommer med lång erfarenhet, och maten lever utan tvekan upp till förväntningarna.
Ett litet tips är att fråga vad dagens specialiteter kostar.
Det gör jag nästan aldrig själv.
När notan kommer tar jag bara emot den med ett leende. Chansen är stor att jag precis har ätit en av de bästa italienska middagarna på Upper East Side.
Canaletto
Den sista restaurangen är nästan den svåraste att tipsa om, eftersom det känns lite som att avslöja en väl bevarad hemlighet.
Canaletto på East 60th Street ser så anonym ut från utsidan att jag gick förbi den i nästan ett år, trots att jag bodde precis intill. Först när jag till slut gick in insåg jag vad jag hade missat.
Sedan dess har Canaletto blivit ett av de ställen vi sparar till speciella tillfällen.
Mina söner brukade ofta fråga om vi kunde gå till ”den italienska restaurangen bredvid”. Med tanke på att Canaletto ligger vägg i vägg med den betydligt mer kända Patsy's kan det låta lite förvirrande. I vår familj har det däremot aldrig funnits någon tvekan om vilken restaurang de menade.
En middag på Canaletto känns alltid lite extra speciell. Vi går inte dit särskilt ofta, och kanske är det just därför vi uppskattar varje besök så mycket.
Restaurangchefen tar alltid emot oss på bästa sätt, och personalen gör allt för att vi ska få precis det vi är sugna på, även om det inte står på menyn.
Med åren har Canaletto blivit mycket mer än en restaurang jag gärna rekommenderar. Den har blivit en del av vår familjs historia på Upper East Side, och är fortfarande ett av de ställen vi allra helst återvänder till när vi är i New York.
