Man kommer inte undan Zuni Café om man besöker San Francisco. Fransk, italiensk, ekologisk och säsongsbetonad är några av de ord som bäst beskriver den legendariska restaurangen som öppnade 1979 och vann en James Beard Award 2003. Det är ett sådant ställe som känns både klassiskt och helt rätt i tiden på samma gång.
Vi hade länge haft ett gott öga till Zuni, men när vi kollade online var det fullbokat. Egentligen började vi titta på andra alternativ, men en av Rebeccas vänner pratade så varmt om stället att vi bestämde oss för att ringa ändå. Tack vare Rebeccas övertalningsförmåga lyckades vi få ett bord samma kväll.
Självklart beställde vi Roast Chicken with Bread Salad, som är Zunis signaturrätt och som i princip alla andra gäster i restaurangen också åt den kvällen. På menyn stod det att kycklingen räckte till två personer, men servitören försäkrade oss om att det skulle vara mer än tillräckligt för tre. För säkerhets skull beställde vi även en förrätt och en portion pommes frites, så att vi inte riskerade att gå därifrån hungriga. Det visade sig dock vara helt onödigt, för vi tog med oss halva kycklingen tillbaka till hotellet.
Förrätten med parmesan, ansjovis, oliver och selleri lät spännande, men fungerade inte riktigt på tallriken, även om kombinationen av parmesan och salta ansjovis var intressant.
Kycklingen var däremot riktigt god. Saftig med tunt, krispigt skinn, precis som den ska vara. Men det som verkligen gör rätten speciell är brödsalladen. Brödet steks i lite av stekskyn från kycklingen och blandas med de andra ingredienserna, så att det suger upp all smak. Enkelt men genomtänkt, och man förstår varför rätten blivit ikonisk.
Stämningen fick dock en liten dipp när paret vid bordet bredvid uppenbarligen hade en kris som slutade med tårar. Annars var det en riktigt trevlig kväll. Vi satt kvar länge, pratade och drack vin ända tills restaurangen stängde.
Zuni Café, 1658 Market Street, San Francisco
