En kväll i Hyeopjae hittade vi en liten, mysig fiskrestaurang nära vattnet. Det var ett riktigt hål i väggen, men restaurangen verkade vara populär bland lokalborna och nästan alla bord var upptagna. Ingen pratade engelska, men personalen var väldigt vänlig och vi lyckades beställa med hjälp av lite teckenspråk och bilderna i menyn.
Vi fick olika sorters rå fisk som man äter tillsammans med salladsblad och en stark sås. Dessutom kom det in en tångsoppa och några grillade skaldjur. Allt smakade riktigt bra, men vi kunde inte låta bli att lägga märke till att de flesta av de andra gästerna beställde något från grillen som vi trodde var någon slags fisk.
Vi blev nyfikna och frågade om vi också kunde få en portion av det som de andra åt. Det blev vänligt men bestämt avböjt, vilket bara gjorde oss ännu mer nyfikna på vad det egentligen var för hemlig delikatess som de tydligen bara serverade till lokalborna. Jag fortsatte därför att insistera, och till slut gick en i personalen lite tveksamt med på att servera den mystiska rätten till oss. Och vet ni vad det var? Ett grillat fiskhuvud.
Jag kunde se hur personalen nästan lite ursäktande stod och följde vår reaktion, och AC och jag fick verkligen kämpa för att inte börja skratta. Jag tror att de tänkte att ett fiskhuvud kanske inte riktigt var något för oss, och att det var därför de hade tvekat så länge med att låta oss beställa det. Vi blev tyst överens om att det skulle kännas ganska ofint att inte äta det, nu när vi hade insisterat så mycket på att få det serverat. Och det visade sig faktiskt vara riktigt gott. Skinnet var krispigt och smakrikt och köttet vid kinderna var verkligen fint, så bortsett från ögonen åt vi nästan upp allt.
And here’s a shorter version of the video:
